Tål din kristall vatten?
Att hålla en kristall eller sten under rinnande vatten är ett utmärkt sätt att rena kristallen. De flesta stentyper tål vatten men det finns några som kan ta skada, de flesta av vilka är så kallade salter. Här listar vi upp några av de stentyperna som inte täl vatten så väl.
1. Celestit
Celestit är en salt, strontium sulfat. Som med de flesta salter kan stenen löses upp i vatten. Visserligen tar det tid för kristallerna att löses upp, men varför ta risken med en så vacker sten!
2. Selenit
Även selenit är en sulfatsalt av kalcium (en av gipsens flera former). Många kalciumsalter är inte så lösliga i vatten, däribland sulfater och karbonater. Däremot gör den fibriga strukturen hos selenit att vattnet kan tränga in i stenen och börja försvaga den inifrån. Bäst att inte bada selenit ändå!
3. Malakit
Malakit består av koppar karbonat. Denna salt är relativt olöslig i vatten om inte vattnet är lite syrlig (pH <7). Då kan syret (H+-joner) reagera med karbonaten för att bilda koldioxid och kopparn löses upp i vattnet. Kranvatten har ingen märkbar syrlighet, men att tvätta slipad malakit i vatten kan leda till att ytan blir matt och ’trött’.
4. Angelit (anhydrit)
Angelit är en blå form av mineralet anhydrit, som är kalciumsulfat som inte innehåller så kallad kristalliseringsvatten (vattenmolekyler som bildar en del av kristallstrukturen). Precis som selenit kan angelit skadas i vatten. Ytan blir väldigt snabbt trött och matt eftersom den drar åt sig vatten (och omvandlas till gips). Bäst att undvika vatten.
5. Rodokrosit
Precis som malakit är rodokrosit en karbonat fast av mangan istället för koppar. Av samma anledning kan denna sten löses upp i syrlig vatten och ytan blir matt om den tvättas ofta.
Rodokrosit och rodonit blandas ofta ihop. Rhodonit är en silikatmineral och därför tål vatten väl.
6. Azurit
Azurit och malakit är nära besläktad – både är kopparkarbonat. I azurit har kopparatomerna flera elektroner. Samma sak gäller här, undvik vatten.
7. Halit
Halit, eller vanligt salt (natriumklorid) hittar du i t ex saltlampor. Himalayasalt är halit bruten från under Himalayabergen. Som bekant kan salt (halit) dra åt sig vatten. Därför hålls ofta dessa lampor tända konstant så att vattnet avdunstar. Hursomhelst, ska halit aldrig tvättas i vatten.
8. Kalcit
Ytterligare en karbonatmineral (kalciumkarbonat) bör vatten undvikas för alla typer av kalcit, och framförallt syror.
9. Apatit
En sten som består av saltet kalciumfosfat. Apatit är i princip det som bygger upp emaljen på våra tänder. Tänder tål vatten, men inte syrlig vatten (läsk/godis) under längre tid. Samma sak gäller apatit!
10. Fluorit
En mineral som består av kalciumfluorid, som är en väldigt stabil salt som inte löses lätt upp i vatten. Hursomhelst finns en viss löslighet och då kan slipade ytor mattas av om de får ligga i vatten.
Dessa är några av de vanligaste stenarna som inte ska renas i vatten. Det finns förstås fler, men jag har endast listat upp de vanligaste inom kristallhealingens värld.
Kommentera nedan om du har haft upplevelser med en sten som inte tål vatten! Eller om du kommer på någon ytterligare som bör läggas till på listan!
Hej!
Jag undrar hur jag bäst renar Chiastolit? Tål den vatten?
Hej Leida, Chiastolit består av kristaller av andalusit (det ljusa) med grafit imellan (det mörka). Varken andalusit (som är en aluminiumsilikat) eller grafit (som är en form av kol) kommer att skadas direkt av vatten och polerade chiastolitstenar kan renas i vatten en kortare stund om stenen torkas av efteråt. Däremot skulle jag inte lägga rå chiastolit i vatten eller lämna en slipad sten en längre stund eftersom vattenmolekylerna kan trängas in i stenen vid skarvarna mellan de två mineralerna och destabilisera.
Så, rena t ex trumlad sten i vatten en kortare stund och torka av. Andra alternativa metoder är att rena med rökelse, med ljud (t ex klandskål eller toning), eller bara med intention.
Hälsar, Tom